did you give the world some love today?

Det var för någon månad sedan. En rätt varm brittsommardag vill jag minnas. Med regn. Jag hade inte kommit ihåg det om regnet om det inte hade varit för att jag minns paraplyet som kvinnan höll i handen. Samt det att jag hade stövlar på mig. Jag minns att jag såg ut som ett förvuxet dagisbarn med pentrollskrullfrisyr. Min kärlek var snygg och sval som alltid.

Det var min Skattvecka och jag var inne i stan för att sno åt mig bonustid med honom-den snygga och svala. Vi hade just fikat och jag skulle iväg för att hämta Skatten på dagis. Vi stod i gathörn och bus-brottades-hånglades-mystes-hej-då. Helt inne i vår egen lilla kärleksbubbla. Då kom en en kvinna (hon med paraplyet) runt hörnet. Hon log varmt och sa: "Vad söta ni är!". Jag blev lite ställd, men min blivade man sa: "Tack!". En vuxen till två andra vuxna (som i och för sig betedde sig som unga tonåringar just för stunden, men ändå). Jag hade trott att hon var bitter och ironisk om det inte hade sagts med sådan hjärtlig värme och med sådan ärlighet, som kom rakt från djupet av hennes hjärta. Hon verkade nästan säga rakt ut vad hon tänkte.

Jag blev så himla glad för det här! Jag har tänkt på det rätt många gånger efter. Vad fint att någon helt okänd person bekräftar vår kärlek på det sättet. Överhuvudtaget är ju komplimanger det bästa som finns! Jag tror bestämt de förökar sig och sprider sig vidare. JAG blev i alla fall en jävligt mycket gladare och bättre mamma den dagen.

Jag bestämde mig för rätt många år sedan att jag alltid ska säga vad jag tänker om det är någonting positivt. Det kan vara allt från komplimanger om kläder, ögon, kropp, sångröst, foton osv, till uttryck av kärlek som "Jag tycker om dig, jag vill ha dig, jag älskar dig, vad bra du är!"gentemot vänner, familj och partners.  ALLA jag ser och tänker något bra om, säger jag det till. Någon på tunnelbanan, på gatan, i parken, på krogen etc etc. Varför ska de inte få höra det, när jag vet själv hur glad jag blir? Jag blir tom glad av: "Vilken snygg klänning, var har du köpt den?". Även om det inte är en bedrift att köpa sig ett klädesplagg och krångla det på sig. Om någon väljer att misstolka eller känner sig illa till mods, så tycker jag faktiskt att det är priset värt ändå.

Kan man glädja någon så bör man göra det. Så gör det! Idag. Nu. Skäm bort varandra med allt det där fantastiska ni tänker om varandra hela tiden. Låt inte stolthet och blygskap komma i din väg. Vi lever ju så väldigt kort tid ändå.